DuÄrenBlogg

...såå, man är i Australien. Jag tyckte det här med att studera utomlands verkade bara en lysande idé. Kommer ner hit för att lära sig det som man inte kan plugga till enligt studievägledarna. Det är egentligen inte själva studerandet som är det viktiga utan snarare att lära sig språket och träffa människor från hela världen och utbytesstudent gör man verkligen det också. Det handlar om att bryta barriärer spräcka fördomar och lära sig av andra kulturer och värderingar. Detta tycker jag är precis vad som hänt här också mina fördomar om andra nationaliteter är verkligen borta nu. För att illustrera detta ska jag visa några exempel:

Amerikaner
Amerikanerna jag känner här nere får representeras av två tjejer. Den ena är från O.C. 21 år gammal och tränar obarmhärtigt mycket. Hon tror på gud och att han ska guida henne rätt i livet dessutom dricker hon inte alkohol. Det går att ha roligt utan menar hon.

Den andra är min granne. Hon är från Florida och är en blond "coyote ugly" bartender* med modell ambitioner.

Tyskar
Tyskarna består av tre killar som har en skön stel dialekt och dricker billig öl så fort de får tillfälle. Som tyskar är de vana vid att ölen kostar lika mycket som vatten vilket innebär att de för att känna sig hemma inte missar en enda happy hour eller tillställning där billig öl är möjlig att inmundiga.

Asiater
De finns överallt här i Australien, antagligen är här fler asiater än Australiensare. De är med andra ord väldigt många, går jämt i klungor, umgås endast med varandra, ser alltid glada ut och håller i bakgrunden vid grupparbeten antagligen pga. deras bristande förmåga i att tala engelska.


Som ni upptäcker har dessa observationer som beskrivits ovan fått mig att totalt ändra min uppfattning om olika nationaliteter. Mina fördomar stämde ju inte alls överens med verkligheten.

*lättklädd bartender som dansar på baren och häller shots direkt från flaskan i munnen på slemmiga gubbar

?Smitare som gömmer sig i våra nordiska grannländer får passa sig. CSN hårdsatsar nu för att driva in studielån. En satsning som väntas ge många miljoner till statskassan.?

AGNETHA BÄCKSTRÖM/ PRIVATA AFFÄRER

...dumma, dumma csn-smitare, själv har man tänkt till. I Australien når de mig aldrig! MUAHAHAHAHA!

Jag var och handlade lite prylar i matbutiken idag. Altså jag köpte ett nytt schampo det e sååå himla bra det är definitivt mitt favorit schampo.

Det kan ju vara intressant att fundera lite kring varför folk skriver blogg. Bloggande är antagligen ett sätt att få självbekräftelse och har man ett stadigt antal anhängare som läser den är väl det ett bevis på att de gillar vad man skriver. Jag hymlar inte med att det antagligen är det som driver mig i mitt nu påbörjade skrivande.

Genom en väldigt begränsad granskning av diverse bloggar har jag upptäckt ett par olika typer av sätt att skriva. De bloggar som verkar vanligast för en vanlig Svensson att skriva är:

Underhållande bloggar - där inlägg om lite vad som helst dyker upp i syfte att underhålla sina läsare.

Samt

Dagboksaktiga bloggar - där skribenterna tror sig vara tillräckligt intressanta i sig själva för att kunna underhålla sina läsare.

Jag måste ju erkänna att jag inte är ett stor anhängare av bloggar där författaren skriver dagbok och berättar om vad de har gjort idag, i alla fall inte om jag inte känner bloggaren i fråga. Hur intresserad är jag som läsare av vilket schampo de köpt eller om hur fin deras katt är (förutom min kompis Inids katt för den är jättefin). Observationer under ens vardag i all ära men utan att dessa observationer sätts i en kontext där de har ett större syfte eller en poäng så ter de sig onödiga och ointressanta att läsa om.

Mer cred till folk som åtminstone försöker underhålla sin publik och tar upp saker de tycker är intressanta och roliga.

Men vem är jag att döma? Meningen med bloggar är väl att författaren kan skriva precis vad han vill eller känner för?

Vilket då skulle innebär att jag visst kan döma hur jag vill eftersom detta är min blogg ☺.

Kontentan av detta inlägg är alltså att självbekräftelse är en drivande faktor i bloggande, att bloggare som försöker vara intressanta ska ha cred samt att dagboksbloggar är för folk som tar sig själva på alldeles för stort allvar.

Välkomna till min blogg, det är jag som är Daniel

Blogg, blogg, blogg, blogg? Nu börjas det, tack för det Erik!

 

Jag har efter mycket om och men beslutat mig för att börja blogga. Inspirerad (läs indirekt tvingad) av min gode vän Erik tar jag ett kliv in i denna, för mig, outforskade värld med öppet sinne och ett sug efter att dela med mig av mina tankar om saker och ting. Det ska bli väldigt spännande och förhoppningsvis utvecklande. Jag är helt övertygad om att bloggandet kommer få mig att växa som person och visa en annan sida av mig själv som kanske inte ens jag visste fanns.

 

Haha trodde ni verkligen på det? Sanningen är att bara tanken på att blogga och alla ämnen som är möjliga att ta upp har gjort mig besatt redan innan jag ens skrivit mitt första inlägg. Bloggadet kommer troligen att göra mig asocial och bitter sluten i mina egna tankar funderandes över hur jag kan slå gårdagens antal besökare.

 

Puss och kram